ellenkarlsson

Efter en helg med blandade upplevelser och händelser kan jag inte sluta tänka på gamla saker som har hänt i mitt liv! sånnt som jag varit med om och som jag har lagt bakom mig! Jag har vekligen lagt det bakom mig det är faktiskt något som jag inprincip aldrig tänker på...längre!
som jag sa till Pillan så kan man bara jämför problem med sig själv, Man kan inte se sina egna problem i livet som om att det inte är ett problem för att andra har det värre...Det kommer altid finnas dom som har det värre! så man måste se till sig själv och sitt eget liv, ens egna problem!

Det jag pratar om är för dem som inte förtår perioden då mamma var sjuk i canser! Hon klarade sig och mår idag som vilken mamma som helst!
Men när jag nu för första gången på säkert 1 helt år släpper in dom här tankarna igen, kan jag inte släppa tanken på hur det kunde ha gått! Om inte mamma varit så lyckligt lottad att hon idag hade stått här som den underbara mamma hon är, var hade jag varit då?
Döden skrämmer mig som inget annat och jag är livrädd för den!
Inte förens nu efter helgen har jag vågat mig på att tänka tankar kring det här igen, tankar som som sagt har varit instängde läänge lääänge!
Ju mer jag tänker på saken, ju räddare blir jag! I samma takt som jag ju självklart blir så oerhört lycklig!
Alla har inte haft den turen som jag har, det är uppenbart! Livet är så jävla orättvist!

Shit, blir ledsen jag slås av tankarna...


Kan inte tänka klart just nu!

All kärlek och omtanke till de som avlidit i canser, de som är sjuka och deras anhöriga!

with love Ellen